I institutpodden Kuorolaulua – Körsång 3: Teppo Salakka och Körkavalkaden

”Varje kväll måste det finnas stunder av att lyckas tillsammans”

När jag frågar Teppo Salakka om presentationen av honom, titlarna, blev rätt, svarar han jo. Men att den viktigaste titeln för honom är musiker. Han är även musikråd och körledare. Fast han menar att han aldrig egentligen upplevt sig som en körledare:

”Jag är musiker. Ledandet är ett samarbete mellan mig och sångarna. Jag upplever mig inte som en ledare som leder sin flock i någon riktning. Jag är själv en del av flocken påväg åt samma håll.”

”Varje kväll måste innehålla stunder av att lyckas tillsammans, inte bara för mig utan också för kören”, fortsätter han. När jag frågar Teppo om körsångens betydelse och inverkan på människan, finns det mycket att säga.

”En kör är den enda musikaliska sammansättning där man med med måttliga och ibland även anspråkslösa personliga färdigheter, får skapa musik som i slutändan kan låta överraskande högklassigt och ibland även professionellt.”

Om Sibbo körliv konstaterar Teppo att dess rikedom ligger i mängden körer, som är stort till antalet och att körerna samlar människor från bygden och erbjuder dem en plats att samlas på och musicera tillsammans.

Man får uppleva både samhörighet och sjunga.

Idén om att ordna en Körkavalkad kom för att man ville samla alla Sibbokörer i samhörighetens tecken. Teppo var med ända från början och kan med rätta kallas för ”Körkavalkadens fader”  i Sibbo. ” Vi lyssnar för lite på varandra” menar han och fortsätter: ” Körkavalkaden kan fungera som ett skyltfönster för körerna där de kan visa upp sin verksamhet”. Han menar att körerna sällan går på varandras konserter och på Körkavalkaden får man göra just det och få intryck av varandra. Körerna ges även feedback efter sitt uppträdande på Körkavalkaden. Denna gång, den sjunde i ordningen, är det Teppo Salakka tillsammans med sångerskan och sångpedagogen Maria Baijars-Salakka. Teppo brukar varje gång vara den ena som ger feedback och den andra är vanligen en sångare. Teppo tycker det är en trevligt att ge feedback och vill vara både uppmuntrande och konstruktiv. ”Det har varit en glädje att lyssna till alla uppträdanden, ärligt talat” säger han ivrigt.

Efter intervjun får vi ta del av Körkavalkaden, den sjunde i ordningen, då jag stiger in i Festsalen. Det finns ett café och där hittar jag genast bekanta som jag får göra en snabb intervju med och fråga om deras känslor och förväntningar inför Körkavalkaden. Jag får en liten pratstund med Bitte Sivén från Roostaggarna och med Raija Tikkanen och Paula Juvonen från Sipoon Sointu. Sedan får jag i mig lite kaffe och en kakbit och pratar med folk i caféet och väntar på att evenemanget ska börja. Och det gör det till slut. Alla körer, som förresten hör till Sibbo Instutut, uppträder i tur och ordning. Sibbo Sångarbröder, Roostaggarna, Östersundom sångkör, Sipoon Sointu, Box Sångkör, Sibbo Vokalensemble och  Lux Aurea.

Jag sätter mig ganska långt fram för att kunna spela in lite smakprov av när körerna sjunger tillsammans, som jag fått lov till av Teppo. Det är njutbart att få sitta och lyssna och titta på körerna  vars klädsel är vacker och vårlig och passar ihop med musiken. Som ett exempel kan nämnas Box Sångkör som bär vita blusar och ljusgröna skarfar till och Sipoon Sointu i beiga och rosa toner och med en rosa blomma som brosch. Vackert!

Jag gråter mig igenom en stor del av uppträdandena. Jag dansar också med när det uppmanas att dansa i stolen, det får mig att le, och jag klappar takten och knäpper med fingrarna. På körernas anbefallning. Vi får höra sånger om rosor, om prästkragen och om timotej. Jag märker att jag i mitt sinne har förflyttat mig till sommaren och ser de där blommorna för mitt inre öga. Jag ser och känner hur timotejen vajar i den varma, milda sommarvinden.

Alla körer får sjunga max tre sånger. Efter varje  uppträdande får kören feedback. Den är positiv och konstruktiv och även saker som körerna kan jobba på i framtiden påtalas. Efter att alla körer sjungit får publiken tillsammans med körerna prova på nånting intressant. Vi ombeds alla av Teppo att välja en egen ton, vilken som helst, att sjunga. Man får höra ett smakprov på detta i podcasten. Sedan sjunger alla körena ännu gemensamt två kanon sånger av vilken man får höra den första i podden; Willkommen, lieber schöner Mai. Den sista sången, Hymn to the world, bär ett budskap om fred och är aktuell och gör intryck på mig. Sedan är det dags att åka hem och jag lämnar Körkavalkaden full av intryck och glädje.

Visst är det nånting alldeles speciellt med körsång!!

-Theresa