I instutpodden Kuorolaulua – Körsång 2: Lux Aurea och Sibbo Sångarbröder

I en instabil tid är det ännu viktigare att göra någonting tillsammans

I den andra delen av vår podcastserie om körsång bekantar vi oss med Lux Aurea och Sibbo Sångarbröder. Theresa Laurikka intervjuar körledaren för Lux Aurea och Sibbo Sångarbröder, Martin Segerstråle, samt Lux Aureas ordförande Nina Nyberg och Sibbo Sångarbröders ordförande Niklas ”Nicke” Nyberg.

”I en instabil tid är det ännu viktigare att göra nånting tillsammans”-Nina Nyberg

När jag sätter mig ner i Nina och Niklas ”Nicke” Nybergs kök efter att jag äntligen hittat fram till dem i Borgby (jag körde först av misstag till deras grannar) så känns stämningen varm och uppsluppen. Diskussionen tar genast fart och löper smidigt och lätt och det finns mycket att säga om körlivet. Det är klart och tydligt att både Nina och Nicke är väldigt nöjda med Martin Segerstråles insats som dirigent i körerna Lux Aurea och Sibbo Sångarbröder. Nina är ordförande för damkören Lux Aurea och Nicke för manskören Sibbo Sångarbröder. Känslan är ömsesidig, Martin trivs också som dirigent för körerna.

Och tur är det! Det är nämligen så att dessa tre personer har en nära relation med varandra också privat. Nina är Martins svärmor och Nicke är Ninas man. Det kan ju sluta hur som helst tänker jag för mig själv, och hur kommer man ur det hela om det inte går bra, när man också privat känner varandra så bra. Men det är ingen fara med det, inte på långt när. Martin menar att det är ”jätteroligt” att dirigera svärmor efter att han skämtat om det. ” Både svärmor och gudfar höll ögonen på mig,” säger han om hur det var när han dirigerade Lux Aurea på deras första konsert. Gudfar är Folke Gräsbeck, pianisten som ackompanjerade konserten.  

De har aldrig hänt, säger Nina och Martin när jag frågar om de nångång börjar gräla. Så avundsvärt, tänker jag för mig själv. De har tydliga ansvarsområden, Martins är musiken och Nina sköter det praktiska tillsammans med andra från kören.

Nicke säger lite skämtsamt att han kände sig ”illa tvungen” att börja i Sibbo Sångarbröder när Martin tog över som dirigent för fyra år sedan. Han trodde först att han var för ung för kören. Men det var han inte alls.

Han menar att kören sjunger avsevärt bättre nu än för fyra år sedan när Martin började. ” Vi har ett behov av att sjunga så bra att dirigenten är nöjd,” säger Nicke när vi talar om att läsa av kören versus dirigenten och om ledarskap. Han säger att ”som körsångare läser vi också av dirigenten”. 

Då har vi talat med Martin om hur han tycker det är viktigt att läsa av rummet som dirigent, att inte vara för strikt, att kunna ge en liten pratpaus på fem minuter om man märker att kören behöver prata. 

Nina säger att: ”Vi får ju inte ens prata på övningarna”. ”Nä, inte får ni heller,”  kontrar Martin. Igen sägs detta med glimten i ögat. Men ambitionsnivån är hög i kören Lux Aurea och är ambitionsnivån hög vill körsångarna tillsammans nå ett bra resultat. Då får man vänta med pratandet till pausen. Martin menar också att i en proffskör är det inget prat. Men är ambitionsnivån lägre och det sociala viktigare i kören är det superviktigt att läsa av kören. Annars kan det hända att man blir ersatt av en annan dirigent.

”Martin är en så humoristisk typ, han bidrar med fina historier” säger Nina. Så humor finns med på övningarna!

Sibbo Sångarbröder firar om några år 90 års jubileum och Nicke jobbar för att få med mera sångare i kören inför denna festlighet. Sibbo Sångarbröder fungerar som ett viktigt socialt sammanhang för många i kören.

Nina menar också att varje röst är viktig och varje person likaså, och att om man känner delaktighet så vill man jobba för det gemensamma och för resultatet för kören. Så är det i kören Lux Aurea. Nina förmedlar en värme som man verkligen kan känna, hon menar det hon säger, att  varje person är viktig. Det känns fint.

När jag frågar varför Nina sjunger i kör svarar hon att det är en del av hennes identitet och att hon sjunger för att hon mår bra av det och att det är roligt att ibland få uppträda med det man har övat på. ”Och Nicke och jag har träffats via musiken, det för människor tillsammans.” Hon talar om att de hållit allsångskvällar när hennes föräldrar ännu levde:” Kommer ni ihåg?” Martin minns det väl. Det låter bara för mysigt. Jag ser framför mig dedär allsångskvällarna när hela släkten sitter tillsammans och sjunger. Jag smittas  av den varma stämningen och kan nästan föreställa  mig hur trevligt de haft det och ser det framför mig.

Nicke håller med. Han lägger till att med körsången är det fint när man i början när man får noterna, kan tänka att ”det här klarar vi aldrig” och  hur det efter ett halvt år eller ett år har utvecklats så att man kan framföra det på en konsert och det låter bra. ”Det är ju skojigt att lyckas tillsammans,” säger han.

Vi får ännu ta del av en berörande historia som Martin berättar om hur körsången påverkar den mentala hälsan på fångarna i ett kvinnofängelse. Hur de hade mått väldigt dåligt innan men efter att kören grundats började alla må bra.  

Jag lämnar Borgby med en känsla av glädje och samhörighet. Bara att prata om dehär sakerna gör mig glad.

Tack till Nina, Nicke och Martin!

–Theresa

Ps. Grattis till Nina som valts till årets damkörsångare 2026 i Vasa (Finlands Svenska Sång och Musikförbund)

Låter detta lockande? Kom och lyssna! Vi ses till exempel på TRIUMF – konsert med Muntra Musikanter & Damkören Lux Aurea eller vid vårens höjdpunkt, Körkavalkaden.