12.02.2015

Kommundirektörens blogginlägg: Det tar en by att uppfostra ett barn

Kommundirektörens bloggtexten från år 2015 är igen aktuell efter de senaste veckornas händelser:

12.2.2015:
I både Nickby och Söderkulla pågår sedan en tid en våg av våld och förstörelse, som åtminstone jag har svårt att förstå. Bränder, söndrade fönster, stulna kassaapparater, sönderskuren bollhall, slagsmål, arbetsplatsförstörelse, hundbajshyss, bara för att nämna några händelser från de senaste veckorna.

Visserligen pekar samhällsindikatorer såsom arbetslöshet och omhändertagande av barn mot det sämre, men ändå inte i samma grad som i finländska kommuner överlag. Till på köpet är Sibbo ett mångbyasamhälle som ju i teorin inte borde lida av dylik vandalism.

De första tankarna även hos mig går till ungdomsgäng. Samtidigt vill jag påpeka att det är helt fel att generellt fördöma ungdomarna för dessa problem. Jag vågar påstå att ungdomarna idag överlag är mer fiffiga och samhällsdugliga än t.ex. då jag var ung. Största delen av ungdomarna fördömer denna förstörelse.

I Sibbo går diskussionen nu het om hur man skulle få bukt på vandalismen och vems fel denna förstörelsevåg är. Än skyller man ungdomarna, polisen, skolan eller föräldrarna. Klart är dock att polisens resurser efter flera års nedskärningar inte mera räcker till för att hantera småbrott, fast just denna sorts förstörelse borde höra till polisen. Och jag tycker att vi har rätt att kräva att polisen kraftigt ska ta itu med denna våg av vandalism, som blir dyr för oss alla. Man kan också fråga sig om vi borde börja med föräldrapatruller i byn eller t.o.m. överväga införande av någon form av kommunal byapolis för att få bukt på illdåden. Allt detta är dock endast sätt att åtgärda symptomen men gör föga för att tackla orsakerna.

De unga som i gäng vandaliserar och gör hyss behöver inte automatiskt komma från skilsmässofamiljer eller familjer med allvarliga problem, som vi lätt först tänker. Likväl kan det vara frågan om ungdomar från välbärgade familjer där båda föräldrarna gör karriär och därför inte har tid för sina barn. Den gemensamma nämnaren är dock att problem uppstår om den unga inte har någon där hemma som bryr sig. Och i detta sammanhang är det bra att komma ihåg att den huvudsakliga uppfostran sker före tonåren då barnen ännu inte har börjat sin självständighetsprocess.

Här några tips till alla föräldrar:
1. Ge tid åt ditt barn
2. Ät tillsammans åtminstone en måltid om dagen
3. Ha gemensamma intressen eller var aktivt intresserad av ditt barns sysslor
4. Lär känna ditt barns kompisar
5. Ge inte ditt barn bilden av att vuxenvärlden är en plåga

I dagens samhälle är det dock allt svårare att balansera familjelivet med samhällskraven. Därför har släkt, vänner och närmiljö en allt viktigare roll i att skapa trygghetskänsla hos barn och ungdomar.

Det borde vara naturligt och önskvärt att om barn håller på med hyss så får, kan och vill grannar och bekanta i närmiljön ingripa och berätta föräldrarna vad som skett. Det samma borde gälla även i skolan och vid hobbyer. Vi borde värna om talkoanda och aktivare involvera hela samhället i gestaltandet av en trivsam närmiljö där invånarna, speciellt unga, känner sig nöjda och stolta. Lokala föreningar och organisationer har också en central roll i skapandet av trivsel. Sunda hobbyer, oberoende av barnets ambitionsnivå, ger vänner och skapar samhörighet.

Jag yrkar följande:
Låt oss gå i kamp mot nonchalans och överdriven individualism!

I våra byar, och främst i Nickby och Söderkulla, borde alla involverade parter – invånare, föreningar, församling, kommun och övriga myndigheter – samlas för att öppet dryfta hur lokal samhörighet kan förbättras. Och sedan verkställa det. Och glöm inte att aktivt involvera de unga i detta.

Kommunen kan ta initiativet. Och detta har vi nu gjort genom att sammankalla arbetsgruppen för ungdomssamarbete, utifrån vilket arbetet kommer att utvidgas. Vi har även startat stödarbete speciellt riktat för familjer med tonåringar, vilket vi önskar att föräldrarna utnyttjar före tonårsproblemen eskalerar.

Avsändare
Paula Ropponen
12.02.2015
Senast ändrat
27.01.2017