24.11.2011

Om hyresboendets kostnader

Kunta-asunnot Oy har beslutit höja hyrorna på sina lägenheter i Sibbo med 15% från och med årsskiftet. Orsaken är huvudsakligen ett kumulerat underskott, som säkerligen beror på flera orsaker, såsom fastigheternas skick, renoveringskostnader, energikostnader och andra driftskostnader.

 

Sibbo är en av dryga 30 delägarkommuner i Kunta-asunnot Oy och vi har en ägoandel på ca 4% av bolaget. Sålunda är våra påverkningsmöjligheter ytterst begränsade. Kunta-asunnot har dock intygat mej, att höjningen inte går till att täcka underskottet av andra ägarkommuners hyresfastigheter.

 

Boendepriset har under de senaste åren stigit klart mer än konsumentprisindexen och inflationen. Speciellt snabbt har boendepriserna ökat i huvudstadsregionen Sibbo medräknat. Detta har i praktiken betytt, att inkomsterna hos de flesta hyresgäster i bl.a. Sibbo inte hänger med boendekostnadernas utveckling.

 

Själv kunde jag uppleva hyresnivån i Sibbo, då jag från februari till augusti hyrde en etta i ett 70-tals höghus i Nickby. Endast ett par år tidigare betalade jag i Väståboland några tior mer per månad för en 90-tals radhusända som var över 3 gånger större än denna etta.

 

Boendekostnaderna, och speciellt bristen på skäliga hyresbostäder, har blivit ett av de största problemen i huvudstadsregionen. Nybygget av hyreslägenheter har nästan avstannat, fast kommunerna bundit sig att möjliggöra att 20% av nyproduktionen skulle kunna vara stödd hyreslägenhetsproduktion (s.k. ARA-byggande). Situationen har blivit så allvarlig, att bristen på skäliga bostäder redan bromsar tillgången på arbetskraft för de lokala företagen och hämmar näringslivsutvecklingen.

 

Speciellt besvärlig är situationen för pensionärer, lågavlönade ensamförsörjande och studerande som inte kan räkna med stöd hemifrån. Kommunen kan dock inte direkt subventionera t.ex. Kunta-asunnot Oy:s hyror, för det skulle kräva att kommunen skulle vara tvungen att subventionera alla hyreslägenheter i Sibbo. Den stödmekanism, som vi inom den offentliga sektorn har, är socialbidrag. Detta bidrag utgår från en helhetsgranskning av individens / familjens ekonomi. Det tråkiga med detta är att man då måste gå till ”sossens lucka”, vilket många upplever förnedrande. Vårt nordiska välfärdssamhälle har ju inte byggts upp med tanke på att pensionärer eller personer i arbetslivet skulle vara tvungna att anlita socialtjänster för att ha råd med grundbehoven i livet.

 

Detta synes vara ett konkret exempel på inkomstklyftans ökning och nyfattigdom i Finland och jag är uppriktigt bekymrad över vår samhällsstruktur och dess hållbarhet på sikt om denna utveckling fortsätter.

 

Mikael Grannas

Avsändare
Marja Teljamo
24.11.2011