10.05.2011

Sibbo och kommunreformen

Regeringen arbetar med högtryck för att definiera en modell för hur kommunstrukturen i landet skall förnyas. Utgångspunkten är starka primärkommuner, som skall klara av att självständigt sköta invånarnas service, förutom krävande specialsjuk- och socialvård.

Genom detta kan mellannivåer, såsom sjukvårdsdistrikt, avvecklas. Ett viktigt kriterium är att kommunerna struktureras enligt naturliga pendlingsområden. Man säger också, att alla kommuner kommer att beröras av denna reform. För huvudstadsområdets 14 kommuner – det s.k. metropolområdet – planeras enligt regeringsprogrammet någon slags särlösning som stöder sig på en samordning av markanvändning, boende och trafik, men det är inte alls sagt att detta görs utan att först rucka på kommunstrukturen även här. 

I Helsingin Sanomat publicerades 24 september en karta med ett förslag om hur kommunfältet kunde struktureras om inom Nyland. Kartan utgick från 8 kommuner och det dramatiska för Sibbos del var att kommunen i denna modell hade delats mellan Helsingfors och en kombination av Kervo, Träskända och Tusby. Detta var startskottet för en lokal mediastorm och efter det har debatten runt olika kommunstrukturspekulationer gått på övervarv. 

Jag vill här reflektera över denna reform och föreställer mig hur den kommer att fortsätta för Sibbos del. Detta baserar sig på de erfarenheter jag haft av kommunsammanslagningsprocessen i Åboland och på de planer som framkommit till dags dato. Tiden får visa huruvida detta stämmer. 

De anställda i Sibbo inte har något att oroa sig för 

Kommunreformen kommer att ta flera år oberoende hur snabbt regeringen försöker driva igenom den. Åtminstone ett förslag till en möjlig framtida kommunstruktur är meningen att vara färdigt tills början av december och på nästa års sida är det då dags för kommunerna att tycka sitt i frågan. Lagberedningen torde framskrida parallellt med kommunalvalen under nästa års tid. Kommunerna borde ta sina framtida beslut under nästa kommunfullmäktigeperiod så, att eventuella strukturella ändringar skulle träda ikraft senast 1.1.2017, m.a.o. i samband med kommunalvalen. De kommunalt anställda kommer i ett sådant fall att kunna åtnjuta fem års anställningsskydd, vilket betyder att de anställda i Sibbo inte har något att oroa sig för. 

Utan tvångsåtgärder går Sibbo knappast med på samgång 

Den senaste tiden har jag låtit olika strukturella alternativ flyta igenom mina tankar och oberoende hur jag vrider och vänder på steken, så har jag svårt att kunna hitta en kommunstrukturmodell annan än ett självständigt Sibbo, som skulle bättre trygga Sibbobornas tvåspråkiga service. Det geografiskt största bekymret i mina ögon utgör Nickby. Jag kan idag inte föreställa mig att någon av våra större grannkommuner skulle ha intresse att aktivt utveckla Nickbyområdet – tvärtom är risken överhängande, att näringslivs- och serviceutvecklingen i Nickby skulle stagnera. Därför tror jag att det behövs lagstiftningsbaserade tvångsåtgärder, förrän Sibbo skulle vara beredd att gå ihop med en större kommun eller splittras.  

Vilka skulle dessa tvångsåtgärder då vara? Regeringen har upprepade gånger sagt, att de inte driver tvångssammanslagningar, men vill dock forcera till större kommunala strukturer på annat sätt.  

Ett alternativ är att lagstiftningsmässigt koppla ihop specialsjukvården med primärkommuner. Detta skulle vara svårt för Sibbo att klara av, ifall köptjänstalternativet inte tillåts. Jag har dock svårt att föreställa mig att en kommun i framtiden inte skulle tillåtas att köpa sina specialsjukvårdstjänster från en annan primärkommun eller från privatföretag.  

Ett annat alternativ som nyligen framkommit i media är att sätta på kommunerna ett kommunalskatts- och lånetak. Detta är komplicerat att skapa främst gällande lånetaksdelen, för kommunerna idag har mycket olika s.k. koncernstrukturer med kommunalägda aktiebolag. Likaså påverkar tillväxtprognoserna för kommunerna deras återbetalningsförmåga och sålunda borde bärkraften beaktas i lånetaket. I detta scenario skulle Sibbo högst sannolikt ligga mycket väl till. 

Finland har inte råd med så här många kommuner? 

Det som förbryllar mej kanske mest i hela denna kommunstrukturdiskussion är det faktum, att man säger att Finland inte mer har råd med dessa kommunala utgifter. Man pratar om en s.k. ”kestävyysvaje”, som bara ökar och att färre kommuner är ett sätt att råda bot på detta. Bondförnuftet säger att man i en sådan situation borde balansera utgifterna enligt inkomsterna och det på en nationell nivå. Det fungerar alltså inte mer med att samtidigt från Finansministeriet kräva kommunala inbesparingar, medan övriga ministerier inte minskar på kommunernas lagstadgade uppgifter utan tvärtom aktivt arbetar för att öka på dem ytterligare. Kommunreformen tacklar alltså från denna synvinkel inte orsakerna utan symptomen. Förutom detta finns ju rikligt med bevis på att kommunsammanslagningar tvärtom ökar på kostnaderna tack vare löneharmoniseringar, serviceharmoniseringar och överinvesteringar i fasen just före kommunsammanslagningarna blir verklighet. 

Vi kan förbereda oss på att dessa strukturspekulationer kommer att fortsätta gå heta under hela nästa år. Sibbo är trots allt en av de större kommunerna i Finland och en tillväxtkommun med en av de bästa ekonomiska förutsättningarna att klara sig i framtiden. Vi jobbar nu med att ta fram en trovärdig framtidsbild över Sibbo 20 år fram i tiden för att bevisa att så är fallet.
 

Mikael Grannas 

PS. Jag har redan i ett halvt år skrivit någorlunda regelbundet små inslag om dagsaktuella teman gällande Sibbo på Twitter. Detta gör jag på både svenska och finska och jag brukar ofta ha olika innehåll i dessa språkversioner. Länken till min Twitterkonto hittar Du på den här sidans höger kolumn.

Avsändare
Marja Teljamo
10.05.2011
Senast ändrat
27.10.2011